keskiviikko 16. joulukuuta 2015

Vinranka eller jordgubbe? Kakel från Fortuna fajansfabrik



Lyckligt lottad är ägaren till en ugn murad av Fortuna fajansfabriks kakel. Egentligen skulle det vara en lycka att bara få se en sådan ugn och känna på dess glaserade yta. Ja, eller egentligen bara att få hålla i ett kakel från den beryktade kakelfabriken som i tiderna verkade i Käldinge i Nagu, skulle vara en uppfylld önskan för mången kakelugnsvän. Åtminstone i Åbotrakten är naguugnarna högt uppskattade på grund av sin raritet och ålder.
 
Fortunas fabriksstämpel är lätt att känna igen.

Jag har nyligen haft glädjen att behandla inte bara en, utan över sjuttio kakel och former från Fortuna, donerade av Nagu hembygdsförening som ursprungligen tagit dem tillvara från fabrikens ursprungliga plats i Käldinge. Kakelsamlingen har överlåtits till Åbo museicentrals samlingar och finns nu till allmänt påseende via söktjänsten Finna.

I samlingen ingår flere plana kakel med antingen gul eller grönprickig glasyr:


Största delen är ändå dekorativa sims- eller mittelbandskakel som avgränsar ugnens olika delar, eller kronkakel.

Fortunas kakelmodeller antas härstamma från andra sidan Bottniska viken. Eftersom de första mästarna värvades från Sverige är detta mycket sannolikt. Kakelugnsmakarna kan ha hämtat med sig formar eller färdiga kakel, som använts som modeller till nya gipsformar. Kakelmodellerna var inte skyddade på något vis och således kan Fortunas produkter ha kopierats även av andra fabriker och kakelugnsmakare. Handgjorda ugnar med liknande motiv finns runtom i skärgården.

I ett tidigare inlägg nämndes hur Fortunas ägare, släkten Finckenberg, också deltog i grundandet av Åbo fajansfabrik år 1842. Detta förklarar åtminstone delvis likheterna i fabrikernas produkter. Några bildbroschyrer av Åbo fajansfabriks ugnar har bevarats. Det är intressant att jämföra dem med Fortunas kakel och formar:


Kronkakelformarna har mycket gemensamt med den tecknade kronan ovan.








Kronan på bildens ugn har en mycket liknande komposition som formarna ovanför.


Formen och teckningens kronkakel går i samma anda.







Även den böjda kornischen på kronan är ett modedrag som återfinns i Fortunas produktion:

De här sammanhörande kronkaklen har kommit till museicentralens samlingar redan på 1970-talet.

Baserat på de gemensamma dragen kan ett flertal av kaklen och formarna i samlingarna dateras till fabrikens slutskede vid 1800-talets mitt. Kakeltillverkningen vid Fortuna upphörde på 1860-talet medan Åbo fajansfabrik påbörjade sin produktion på 1840-talet.

Denna friskakelform med en nygotisk pelarrad kan genom sitt motiv dateras till fabrikens slutskede.


Den västerländska ornamentalkonsten har som bekant fått sitt arv från antiken. Då Fortunafabriken grundades år 1814, var ännu empiren den dominerande stilen inom både arkitektur och inredning. Empiren, en riktning av nyklassicism, hämtade sina motiv direkt ur antiken. Därför är det inget under att antikens favoritväxter också dekorerar våra finländska ugnar. Således är till exempel akantusbladet ett motiv som upprepar sig på många av Fortunas kakel och formar.


Det övre kaklet har ett mycket allmänt motiv: ett upprätt stående akantusblad. På det nedre kaklet finns en slingrande växtmotiv som anses vara en utveckling av bladmotivet.

Ett annat allmänt motiv från antiken är lagerbladet, som i egyptisk fason också kan nämnas lotusens kronblad, eller i nordisk kontext för videblad.
 
Kakelform med ”videblad” i övre kanten och akantusblad i nedre.

Vinrankan tillhör också antikens motivvärld. Vindruvsklasen på denna form kunde dock lika väl vara en jordgubbe. Kanske har formen tillverkats av en nordbo som aldrig sett riktiga vinrankor eller druvklasar?


Likväl kunde det lilla bladet på denna form anses vara en daggkåpa, men snarare ska den nog vara ett palmettmotiv, alltså ytterligare ett motiv från antiken:


Förutom medelhavsväxter dekoreras Fortunas kakel också av andra blommor. Den som ansvarat för urvalet av bildmotiv har uppenbarligen haft en förkärlek för ovanifrån sedda blommor med många kronblad.


Dessa blommor kan inte bestämmas på artnivå. Botanisk noggrannhet har knappast heller varit formgivarnas främsta prioritet. Blommornas knapplika mitt för tankarna till den korgblommiga växtfamiljen, men andra detaljer stämmer inte. Det enda undantaget är blomman på det vita hörnkaklet: kunde det vara en dahlia?

Vilken växt kan det vara som avbildats här, mellan akantusbladen? Kunde det vara ett ekollon? Eller knoppen till en tistel eller kardborre? Förslag mottages gärna.




 *
Översättning av finska: John Björkman.

Läs mer om Fortuna Fajansfabrik i Jacob Seelas artikel En åboländsk lergodsmanufaktur. Fortuna Faience- och Lerkärilsfabrique i Nagu (1814) 1816-1867. Budkavlen 61, 1982 och i Nagu sockens historia 2, 2001.

Om Åbo Fajansfabrik: Manufakturkakel från Åbo. Åbo Fajansfabrik 1842-1882 i Aboa 1989-90
 

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...