Konstskatter i våra medeltida kyrkor

Det regionala museiarbetet i Egentliga Finland är särskilt givande, bl.a. för att man i detta landskap kan finna mycket värdefulla och gamla skatter även på oväntade ställen.

 

Interiören i Rimito kyrka

Det finns gott om medeltida stenkyrkor i sydvästra Finland, och det är inte alls ovanligt att de i sig gömmer många slags konstskatter från äldre tid. Särskilt betydelsefulla är de medeltida träskulpturerna, som oftast föreställer Kristus, jungfru Maria, en ärkeängel eller ett helgon. En betydlig del av dessa skulpturer har i tiderna samlats till Nationalmuseum och en betydlig samling finns även på Åbo museicentral. Men det är inte lika väl känt, att en stor del av dessa medeltida konsverk fortfarande finns ute i bygderna. Många församlingar sköter också väl om sina skulpturer och håller dem utställda, även om de inte har någon egentlig funktion i den lutherska trosutövningen.

I början av mars åkte vi ut med doktorand Katri Vuola, som forskar i medeltida träskulptur, för att granska skulpturerna i ett par av regionens gamla kyrkor.

Vårt första besöksmål var Rusko kyrka. Där bevaras två kulörta medeltida krucifix. Den synliga färgsättningen har ändå tillkommit vid ett senare skede. Av Katri Vuola fick vi bl.a. lära oss att korsen sällan målades bruna eller träfärgade på medeltiden, utan mer vanligen t.ex. gröna.  Korset på det mindre krucifixet hade skulpterats med utstickande grenstumpar, som ofta målats i rött och guld. På det större krucifixet kunde man vid noggrannare anblick se, att den korsfästes ögon klart skulperat för att vara öppna, emedan de senare ommålats som slutna. Vi fick även lära oss att man fäste oerhört mycket mer uppmärksamhet på det detaljrika målandet av Kristi blod under den katolska tiden än den protestantiska.

Andra objekt som fäste vår uppmärksamhet i Rusko kyrka var bl.a. de enorma gjutjärnskaminer som använts till att värma kyrkan (och vars skorstenar utmynnade på vinden!), samt en vigselrya från 1900-talets första hälft.

Efter Rusko riktade vi vår färd till Rimito. Rimito kyrka är lätt att känna igen tack vare sin unika takryttare. Kyrkan, som ligger invid en vacker havsvik, var tillägnad st.Jakob, sjöfararnas och pilgrimernas beskyddare.

Rimito kyrkas exterior.

 

Interiören i Rimito kyrka är imponerande. Kyrkorummet är enskeppigt, med mycket breda och höga valv. De rika väggmålningarna ökar på intrycket ytterligare: slingrande växtornamentik i valven och bibliska bildmotiv på väggarna.

Ett stort, målat krucifix hänger i taket ungefär vid sin ursprungliga plats, där kanske ett korskrank i tiderna delat kyrkorummet. Förutom krucifixet finns sammanlagt åtta medeltida träskulpturer utställda längs väggarna. Jag lyckas känna igen åtminstone den helige Anna, ett Pietá-motiv, st. Göran, samt kyrkans skyddhelgon sankt Jakob i två exemplar (och ytterligare ett tredje i altarskåpet). En av st. Jakobsskulpturerna är särskilt vackert skulpterad och färglagd. Skulpturen har vid något skede konserverats med rispapper, som sedan aldrig avlägsnats.

Det fanns även mycket annat intressant i kyrkan; i vapenhuset fann vi ett flertal begravningsvapen från 1600-talet, samt en medeltida dopfunt i kalksten. Väggarna är försedda med uppfostrande bildmotiv med djävlar (vapenhuset tjänade som allmogens ingång under medeltiden).

Kyrkoherde Petri Sirén var med och tog emot oss. Det blev snart uppenbart att man i denna församling verkligen har respekt och intresse för kyrkans kulturarv. Vi förde långa diskussioner bl.a. om kyrkobyggnadens datering och olika tolkningar av den. Jag måste säga att det är en sann glädje att se kulturarv som sköts väl om respekteras i sin ursprungliga omgivning, och även medge att det det är en lycka att inte alla medeltida konstskatter hamnat på de stora museerna.

Takdekorationer i valvet.

S:t Jakob

S:a Anna

Bildmotiv i vapenhuset.